Sista dagarna i Norge

Första kvällen på Langseth gård fick vi fint besök. Vid 21.00 kom lilla Micke räv förbi och ville ha mat. Kan inte minnas att jag har sett räv där. Sett många andra djur under alla år jag har varit där.

Är nu denna vecka här på Langseth mellan Elverum och Trysil då mamma ska sälja sitt barndomshem. Passar på att njuta av att vara här innan det blir sålt, när det blir är det ingen som vet. Även om det är och finns intressenter så är det nu bara att passa på att njuta. Det bästa med att vara här denna tid på årstiden är att det ljust längre på kvällen än hemma i Stockholm.

Här har jag varit varje sommar och vinter sedan sommaren 1978. Mormor Eldbjørg och morfar Paudor köpte gården någon gång på 1940-talet och sedan dess så har det varit full fart både med att skaffa barn och drivit med djur på gården. Mamma var yngst av barnaskaran som bestod av henne och fyra bröder, Peder, Olav, Knut och Erling och jag har många minnen av dem. Idag är det bara Peder och mamma kvar i livet.

För mig har detta varit fristad som givit mig lugn att komma hit, sommar som vinter. De sista 6-7 åren har jag varit i Ørbekken flera gånger per år, mer än tidigare. Vid varje lov och ledighet har jag antingen tagit buss och tåg via Oslo eller Kongsvinger för att komma till Ørbekken. På senare år har det varit lönsamt att flyga till Gardemoen för att sedan byta till buss mot Trysil.

Men bara för ett par år sedan drog bussbolaget in på hållplatser som de stannar på, vilket resulterade med att Madsbergsveien-hållplatsen drogs in och närmaste hållplats blev en mil längre bort. Då blev det mer nödvändigt att använda bilen. Jag hann att köra en del gånger fram och tillbaka mellan Stockholm och Ørbekken innan detta beslutet om färre hållplatser.

Och vi, Stockholm klagar på när vi missar en buss eller tunnelbana med 1 minut. Jag har också växt upp på landet, i Björnlunda, där bussarna gick ungefär varannan timme till Gnesta. Om jag missar tunnelbanan eller väntar på att det ska gå om fyra minuter idag i Stockholm, så har jag och många andra många val innan.


Tillbaka till Ørbekken, längs med gamla Trysilvägen, där bor det inte många människor idag. Men vi är nästan släkt med alla längs vägen och oftast på långt håll, vilket sträcker sig till 1700-talet. Jag kan med lätthet berätta vilka som bor i varje hus. Och även bodde tidigare. Det finns mycket att berätta. Minns den gamle mannen som bodde längre upp i vägen i den lilla stugan som bjöd på mjölk där jag och min syster stoppade i oss en massa sockerbitar bara för att den sötare. Och kanske gjorde vi det av tristess.

Timmerstugan Myrvang

Tillbaka till de sista åren. Jag vet att det är långt att resa 50 mil men det har jag inte brytt mig om. Det har blivit många turer med mina småbilar Citroën C2 och Peugot 207 CC hit trots att det har varit mycket snö här i snöhålet och har nästan kört fast med bilen. Det har varit som kallast ute -25 grader, så har det varit kallt inne också. Tur att det har varit lätt att använda värmepumpen och dra upp värmen så att det har varit mysigt inne, ta fram en god bok, dra på sig raggsockorna och krypa under pläden. Det var även här jag förlovade mig med min Alexander på nyårsaftonen 2016.

Nu är det inte många dagar kvar som jag kommer att kunna få tillbringa här på gården Langseth. Jag har så mycket minnen och är oerhört glad att ha fått tillbringa mina lediga stunder från att jag var ett litet barn till idag. I nästan 40 år. Livet går vidare med sorg och glädje och vem vet var jag köper mitt nästa feriehus och fram tills dess njuter jag av dagarna här på gården Langseth.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s